En måndagskväll i Skatås

I måndags var det vårpremiär för mig i löparbanan. I sällskap återfanns delar av grp 1 samt självaste Hälsoministern, trots duggregn.... (!!) Ulrica hävdade att diset skulle göra det lättare för oss att andas, tack-gode-gud för vädret annars hade jag väl behövt assistans. Jag förstod ganska snart att en plan var tvunget, för att överleva. -Spring ni på så tar jag en genväg, vi möts i foajén efteråt, eller om ni springer ifatt mig. Vältränade som de är trippade de leende och pratande framför mig. -OK, men klarar du dig? Ska vi verkligen inte ta sällskap? Nejdå, absolut inte blev mitt svar. För säkerhetskull fick jag låna Cecilias telefon med att hon lovade ringa till mig om inte jag kommit in efter en timma(!!). Ut i kolsvarta natten, med onda benhinnor, domnade fötter och flåsande värre än en valross, hittade jag en trevlig, äldre herre med stavar... Vi slog följe och efter en bit på åttan", en bit på "femman" och ett avslut på "åttan" var vi i mål, då hade jag koll på hela hans livshistoria. Efter en stund tittade mina två jogging-kamrater in genom dörrarna med röda kinder och glädje i blicken. Själv satt jag då uthälld i foajén, med en enda tanke i huvudet: -HUR SKALL JAG KOMMA UPP UR SÄNGEN I MORGON?? Nästa måndag är det dags igen för jag vill också se så glad ut efter 8 KM !! /Tina