"Sicket stålle-prov"

Ja, det blev kommentaren när jag för mina nära och kära som inte kunde vara med och titta, glatt berättade om mina övningar i lördags. Hur över 40 000 adrenalin-stinna, energidrycks-fulla, carb-laddade löpare stod på startlinjen och sedermera skuttade, hasade, joggade eller ”flög” fram över broar och gator i Göteborg. Men jag erkänner fast jag tycker att detta är riktigt kul, fanns det en stund när jag på Hisingssidan sprang genom industriområde och tråkiga parkeringsplatser också stilla undrade vad jag höll på med. Detta, har jag insett efter att nu gett mig in på lopp nr 3 i ordningen, är en fas man skall gå igenom under loppet. Som om kroppen och huvudet gör en sista protest för att stoppa just detta ”stålle-prov” som man håller på att utsätta den för. Men vilja än inte starkare än att när man ser avenyn och plaskande skuttar genom ett hav av söndersmulade muggar blandat med klibbig energi-dryck ger sig upp mot Götaplatsen – så känns livet härligt. En riktig kick att se alla människor och höra glad tillrop och känslan av att man ”nog klarar det i år också” infinner sig. Tankar som ”nu är det inte långt kvar” blandas med ” Herregud är jag inte framme snart” ju närmare mål man kommer och sedan är den sista biten inne stadion och man ser målet oooooäääääändligt lång. Allt detta överskuggas givetvis av den enorma lycko-känsla när man korsar mållinjen. Man småler lite fånigt och jublande inombords ställer sig som varje redig svensk i kö för medalj, i kö för banan och kex-chocklad och i kö för vatten, i kö för kaffe, i kön för massage och sedan i kö för att få ut sina kläder och värdesaker. Pust ! Färdigköad så lämnar man Slottskogen och ger sig nöjt hemåt för att fira. För er som inte testat, kan jag varmt rekommendera denna övning. Jodå, det är ett ”stålle-prov” men väl värt timmarna man harvat runt bland Skatås alla olika spår. Glöm inte att man sätter sina egna mål och gör loppet på sitt eget sätt. Andras prestationer och tider får stå för dem. Men känslan av att klarat av det är helt underbar! Kanske får vi se några fler av oss ta sig an utmaningen nästa år. Vi ses i Skatås – kanske redan i höst ! Ulrica